Julia 1 år!!!

Igår fyllde du ett år. Julia, Monica, Nathalie Bengtsson-Johansson. Ett år som har betytt allt för mig och din pappa. Vi har upplevt så otroligt mycket under detta år att ord inte räcker till att beskriva hur jag känner. Men det är de små stunderna med dig som är de bästa.

Hur du snusar på allt när du är trött. Du drar liksom in doften av det som är närmast, oftast påslakanet men även annat som tuggummipaket eller mammas kläder. Allt skall du snusa på och det är det sötaste jag vet.

Hur glad du blir när vi leker tittut. Smilgropen i höger kind som kommer fram när du skall härmas. Tänk att du kan gå nu. För ett års sedan var det ganska kaosartat hemma i Landala. Man visste ingenting om någonting. Och nu kan vi kommunicera. Du säger "Mamma" & "Titta" men vet allt vart lampan och pappa är oxå. Glass kan du inte få nog av och vi kan inte äta något i din närhet för då skall du oxå ha.

Det är så mycket jag vill säga dig min sötaste fina lilla älskling men just nu stockar orden sig i halsen (läs handleden) och jag måste lägga dig att sova lunch. Men kom ihåg detta:

Jag älskar dig gränslöst, villkorslöst och alltid!

Morfar & Farmor var här
Mamma ser lite trött ut, men hon är bara lycklig
Anette, Farfar & Pappa sitter i soffan och tittar på dig när du leker och öppnar paket

Så här glad kan man vara när man fått paket, vi får öva på tacksamheten Julia :-)

Sen var det dags för tårta som mamma bakat, och vi sjöng men du fick lite hjälp att blåsa ut ljusen

Tårta får man äta hur som helst på sin födelsedag faktiskt!!!

Kram på er alla - ses på lördag?

Tänk vad tiden går fort..

Vi tog en tur till Kungshamn med sällskap. Det regnade men Julia trivdes i sin vagn.
Johan hade problem med ngt som man kan likna en jättekådis...eller var det en poncho? Roligt var det iaf när det blåste.

Mellan regnskurarna och bastubaden så han vi med lite fotboll. Men tro inte att jag fick vara med. Nej tjejerna fick ha sin egen boll. Det var jättekul att spela fotboll med Julia, verkligen.

Det avnjöts en och annan middag med tillhörande dryck. Peter var en finemang köksmästare!

Jag fick låna en jacka som jag blev kär i. Till alla som vill köpa mig en födelsedagspresent. En Helly Hansen Jacka modell röd tack!

Middag under partytält vid 23:00. Här serveras äppel och rabarberpaj

Sen åkte vi till Kungsbacka där vi (läs jag) shoppade. Rickard fick nog efter 3 timmar. Men inte jag så jag fortsatte själv, a woman's gotta do what a woman's gotta do.

Vi fick låna pappas hus när han och Anette var i Blekinge. Så vi lattjade lite boll med Peter och såg på film. Och tvättade för han har ju tvättmaskin I HUSET!!! LYYYYX

Och älskade lilla Julia hade så roligt med sin boll på studsmattan.

tänk så mycket vi gjort

Hur mycket kan man begära av en ettåring?

Det är tydligen svårt det här med barn. Hur skall man bete sig? Vad skall man göra? Vad skall man inte göra?

Jag kan personligen erkänna att jag kanske har lite mer förförståelse inför det här med barn eftersom jag har två yngre syskon och har arbetat inom barnomsorgen så länge jag kan minnas. Men jag kan ändå inte förstå människor som tittar på barn som om de vore ufon! De små liven är lika mycket människor som vi, de går på sitt sätt, de pratar (även det på sitt sätt), de äter (oftast utan hjälp), de sover, bajsar, kissar, leker. Självklart skiljer sig intelligensnivån lite mellan vuxna (ähum) och ettåringar men i grunden är vi ju lika.

Hur kan tillexempel folk ta för givet att Julia inte vill vara hos dem om de själva inte gjort någon ansats till att ta kontakt med henne? Klart som fan hon blir ledsen om någon som hon inte sett kommer fram och skall leka med henne. Precis som när man skall ragga på en tjej/kille så får man väl gå varsamt fram? Bara för att hon är liten så betyder inte det att hon fungerar på ett annat sätt!

Skärpning nu! Ta till vara på denna lilla fina människa som kommit in i ert liv istället för att sätta både henne och hennes föräldrar utanför. Ja hon gnäller, EFTERSOM HON INTE KAN PRATA!!! Men en dag kommer hon att kunna det, och en dag kommer hon att kunna gå, äta och gå på toaletten själv.

- Men då kanske det är för sent för er!!!

Julias sång

Visa leg på systemet?!

Att visa legitimation på systemet är stort. När man precis fyllt tjugo så vill man inget hellre än att visa för de där som sitter i kassan att man faktiskt FÅR köpa. Det är på något sätt som en kvittering på att man är vuxen.

När man är 22 år och springer på systemet varje helg och man slipper visa leg för att de känner igen en är det också stort. Då är man fräck, cool och dricker alkohol. När de t.o.m. vet ens namn eller frågar "Är det fest igen?" då känner man sig lite smått generad men ändå ganska stolt inombords. "Japp fest för mig".

Jag har en vännina som är över trettio som alltid får visa leg när hon går på systemet, trots att hon har en liten parvel på snart ett år och en till i magen. För henne är det stort att få visa leg av en annan orsak. De som sitter i kassan är inte säker på om hon är över tjugo, det är fint tycker jag. Nu ser hon väldigt ung ut, och det är också fint tycker jag.

Men så kommer vi till mitt dilemma. Jag är 24 år, går på systemet MAX 1 gång i månaden, och då köper jag kanske en flaska vin (två om vi skall ha gäster). Jag tycker inte att jag ser så otroligt gammal ut. Ser jag ens ut att vara över 20? Okej men inte så till den grad att jag VERKLIGEN är över 20, eller? De där som sitter i kassan och skall göra min dag genom att fråga efter mitt leg gör min dag till en ledsam dag. De frågar inte! Tilläggas bör att jag vid dessa tillfällen; inte har haft Julia med mig, varit osminkad och gått till olika system. Då börjar jag undra om de inte skall ha obligatorisk legkontroll. Bara för att jag inte skall känna mig gammal!!!

Nästa gång skall jag ta fram leget och visa det för dem, så att jag slipper stå med det i handen och bli besviken när de inte frågar!

Nästa månad vill säga

Sakta med säkert?

Ja så har vi kommit till den där punkten alla tjatar om. "Går hon nu?" "Nu går hon väl snart?", shit pommes, "låt det ta den tid det tar" brukar jag tänka. Hon måste ju vara redo snuttan, annars ramlar hon ju bara och slår sig, vilket hon iofs reda gör så det räcker och blir över. Trodde faktiskt inte att såna småbarn skulle vara lite halv fläckiga av blåmärken. Vi har aldrig riktigt lyckats fånga henne på film när hon stapplar men nu fick bannemig upp kameran.

1årskalas med sommarbarn i gbg

Idag firade vi mammor som hållt ihop sedan födelsen av våra barn att våra barn denna månaden fyller 1 år. Nu är det iofs ett tag kvar till Julia fyller år, men man kan väl aldrig fira henne för mycket? Tänk att det snart har gått ett år sedan hon kom till oss, fina underbara, älskade, bästaste, skönaste, mjukaste, goaste, busigaste, ljuvligaste barn. Mitt hjärta är ditt!!!Vi började med picknick ute medan barnen (Anna, Greta & Julia här) lekte i sandlådan

Söta Emilia med sina päron Natalia och Henrik


Himla massa föräldrar, något färre barn - ungefär hälften så många

Coola Dex med mamma Jenny & pappa Rickard - hur fräckt e inte det?

En härlig vy från trappan

Herregud vi tog ju upp hela gården :-)




Självklart skulle vi sjunga för dem

Och sen blev det presentlek, alla hade köpt med sig en present sen lade vi dem i en hög i mitten och barnen fick krypa och ta ett paket. I Julias låg det 2 fina böcker!!!

Puss på er alla finisar - ninsar

Operation äta själv *phuh*

En dag med familjen

Rickard är helt fantastisk på att ta initiativ till att åka iväg. Jag blir ofta för lat och tycker att det är för mycket jobb. Men i förrgår så drog han med mig och julia ut iallafall. Vi tog vagnen till saltholmen och färjan därifrån till donsö. - Det är sommar det!

Julia reda för utflykt, solhatt, parasoll och ninis e medBåten ut till Donsö var ganska spännande


Så otroligt vacker natur

Julia och pappa leker på stranden - ser ni hur fint hon står nu?

Sen badade vi, det var skönt i vattnet och Julia ville inte alls gå upp efter 20 min

Sommarfamiljen



Vi tänkte att vi kunde köpa oss en sommarstuga här

Rickard sade hejdå till byborna

Underbar nyhet!!!

För ett tag sen fick jag ett telefonsamtal. Det telefonsamtalet innebar att jag inte skulle vara ensam mamma i kompiskresten så länge till. Julia skall få en kompis, jag skall få en till som pratar förstoppning, välling, såriga bröstvårtor och kärlek och gråt och krypande och massa annat med.

Jag är så glad, både för deras skull men även av lite egoistiska skäl. Jag vill hjälpa till så mycket som jag bara kan, dela med mig av allt som jag gått igenom och bara finnas där. För det är en omställning, en stor sådan. Kvinnan blir mamma så fort plusset/strecken visar sig på stickan medan mannen inte riktigt blir pappa förrän barnet kommer.

Ibland går jag runt och är glad för ingenting och sen kommer jag ju på att det är detta jag är så glad för!

Mina varmaste lyckönskningar till er Maria & David