Inbrott

Jaha så har det hänt då. Det som inte händer oss. Det man bara ser på film. Vi har haft inbrott i vår lägenhet. Min laptop var väl det dyraste de fick med sig. Men för oss så betyder laptopen så mycket mer. Det är minnen och kort och filmer på vår Julia. Allt borta. Smycken och klockor har de tagit, skor och väskor av modell finare. Vi hade 4 kameror här och en filmkamera - alla BORTA! Cd-skivor och dvdskivor.

Vad kan man tjäna på att sälja sånt här kanske max 2000 spänn? Jag ha ringen aning vad det räcker till i missbrukets värld men en två dagar kanske man får med droger? För oss så är det ett helt år, Julias första år som har försvunnit från min dator.

Jag är så ledsen, blir så trött. VARFÖR just vi? Längst upp längst in. Kan någon ha spanat in att jag gick? Vem kunde isf ha gjort det? Jag har mina aningar!

Fy fan för er som stjäl. Ni förstör så mycket mer än bara ett lås och lägenheter, ni förstör minnen och ett lugn.

Vvrapport

Minus - 0.6kg
Totalt - 4 kg

Tankar. Ja det blev väl kanske lite mycket av det goda denna veckan. Rickards fest, Marias fest, Rickards födelsedag och sen dagen då alla släktingar kom. Jag skyller inte på ngn annan, men dte är skönt att ha vanliga veckor också. Nästa vecka hade varit underbart att nå mitt 5 kilos mål så jag kan köpa ett par byxor och bli klippt!

Kämpa Kämpa

Idag firar vi världens bästa Rickard!

Världens bästa pojkvän, vän, sambo och pappa.

Massa hurra till dig och hoppas att vi får fira dig minst hundra gånger till!!!

Grattis till 25 år ÄLSKLING!!!

Till mamma

Nu är det 4 år sedan du lämnade oss.

I sorgen finns glädjen
för allt vad du gav
Av kärlek och omsorg
för den du höll av
Redo att hjälpa glad i ditt sinne
Är du vårt allra käraste minne

Du fattas oss mamma!

Mor lilla mor
vem är väl som du?
-Ingen i hela världen

Våra liv har gått vidare, jag har fått en dotter, Simon har hittat sin Nea, Peter har kämpat sig igenom lumpen och kolalr nu på utbildningar och pappa har hittat lyckan igen. Aldrig komemr vi att glömma dig. Du var den bästa mamman vi kunde önska oss och jag hoppas att om jag bara kan vara en hälften så bra mamma, som du var, åt Julia så kommer Julia att vara världens lyckligaste barn!

Jag kan vara dålig att prata om dig. Jag vet egentligen inte varför. Idag påminde min bror mig om det. Att det är viktigt att prata om dig. I våra minnen och hjärtan finns du alltid kvar. Du är en del av oss och vi en del av dig.

Vi ses i Nangijala

VVrapport vecka 2

Veckans minus: 1,4

Sammalagt - 3,4 kg

Tankar: Känns skönt att det har startat så bra. Jag måste bli bättre på att hålla mattider och alltid ha frukt hemma och med mig. Nu på lördag blir det stor fest gånger två så jag skall försöka att äta pasta innan jag sticker på första kalaset och sen inte äta mer än 2 smaaaaaaaaaaaaaaaala bitar tårta och på kvällen så skall jag käka tacosallad. Men det blir en utmaning. Speciellt med drickan. Tips mottages gärna.

Men SKÖNT att det börjat så bra! 9.8kg kvar till klänningen, 1,6 kg kvar till klippningen och byxorna. KOM IGEN JENNIE

Julias första (och enda?) tantrum.

I fredags hämtade vi Julia på dagis. Allt var bra, lite gnällig var hon allt men det hör ju till när man hämtar barnen på dagis. Vi tog oss bort mot hållplatsen Klippan och Julia börjar smågnälla lite. Vi mutar henne såklart med lite macka och nektarin så lugnar hon ned sig ett tag. När vi hoppat av bussen, missat nästa buss för att jag kollat fel så hamnar vi tillslut på centralstationen för att ta buss 121. Vi stiger på och Julia börjar skrika. "Jaja lilla gumman jag vet att det ÄR tråkigt att sitta still i vagnen men nu måste du göra det" Julia fortsätter att skrika och vi har nu kommit till Backaplan.

Svetten lackar både hos mig och Rickard och Julia SKRIKER. "Inte skall hon få bestämma vad vi skall göra", tänker jag och fortsätter. Ignorerar henne. Tänker "jaja jag tar väl upp dig då!" Då börjar denna lilla älskvärda flicka skrika ännu högre och kasta med huvudet så att hon slår sig högt och lågt. Ok, ner i vagnen igen. Ingen lugn, ingen ro. Vi försöker med allt. Men jag är fast belsuten "Här är det föräldrarna som bestämmer vad vi skall göra, inte barnen".

När vi åkt i ca 5 minuter och folk på bussen har erbjudit sig att öppna fönster, stirrat lite oroligt och säkerligen fått skavsår i öronen bestämmer vi oss för att hoppa av vid nästa hållplats. Då insre vi plötsligt att vi sitter på en snabb-buss som inte kommer att stanna i första taget. SUCK! Julia skriker högre och högre, näsan rinner, tårarna sprutar och svetten fortsätter att rinna hos mamma Jennie och pappa Rickard.

Tillslut kommer vi av. Mitt ute i ingenstans. Men så fort vi kommer av bussen och låter Julia vandra lite fritt. Tror ni inte att hon slutar skrika, gråta och kasta med huvudet. Ja jag vet att hon är bestämd. Men detta är ju löjligt. Så älskade lilla Julia om du läser detta när du är äldre, så kan jag berätta att du var oooootroligt envis, jobbig, arg, ledsen, bestämd och galen på denna bussresa.

Men jag vet ju att jag inte kan vara arg på dig för det, för du har säkert fått det av mig!!!

Vvrapport

Resultat: - 2 kg

Tankar: Har gått bra, har iofs ätit mycket soppa men det har varit gott. Nu skall jag snart komma ner 5 kilo så jag kan klippa mig och köpa ett par byxor.