Jaha så har det hänt då. Det som inte händer oss. Det man bara ser på film. Vi har haft inbrott i vår lägenhet. Min laptop var väl det dyraste de fick med sig. Men för oss så betyder laptopen så mycket mer. Det är minnen och kort och filmer på vår Julia. Allt borta. Smycken och klockor har de tagit, skor och väskor av modell finare. Vi hade 4 kameror här och en filmkamera - alla BORTA! Cd-skivor och dvdskivor.
Vad kan man tjäna på att sälja sånt här kanske max 2000 spänn? Jag ha ringen aning vad det räcker till i missbrukets värld men en två dagar kanske man får med droger? För oss så är det ett helt år, Julias första år som har försvunnit från min dator.
Jag är så ledsen, blir så trött. VARFÖR just vi? Längst upp längst in. Kan någon ha spanat in att jag gick? Vem kunde isf ha gjort det? Jag har mina aningar!
Fy fan för er som stjäl. Ni förstör så mycket mer än bara ett lås och lägenheter, ni förstör minnen och ett lugn.

6 kommentarer:
Precis vad jag oxå har tänkt...Varför just eran...?? Känns väldigt mysko!! Så det va bara eran då? Usch hemskt!!Lider med er älskling!Kram
VA FY FAAAAAAAAAAAAAAAAAN? Det var det jävligaste!!! Det värsta är ju som du säger, korten på Julia. Du får be alla oss runt omkring att leta upp våra, så kasnke vi kan fylla i lite luckor iaf... Jag förstår att du är förbannad. Jag hade nog slgit ihjäl nån tror jag. Jävla kuk-as!!!!
Det är ju det som är sjukt, det ger ju så liiiiite pengar! Men för er förstör det så sjukt mycket. Men det var iaf kul att se dig igår vännen!
Jag är också så jädra arg! Ska iaf samla ihop alla mina bilder på familjen Bengtsson/Johansson & dela med mig av!
Fy...sicka drägg...man blir så förbannad gumman...ska försöka göra en mapp med kort till er på julia...Jävla svin människor det finns. Kjamis...ses på fredag på träning...
Hej....
jag läser din blogg gasnka ofta så jag vet hur ni har det....fast jag lämnar aldrig avtryck...nu gör jag det, för jag blev så himla ledsen av att läsa om inbrottet. jag skriver under på att saker är en, men minnen en annan. Sitt barns första år kan man aldrig få tillbaka eller göra om och så har ngn jävel tagit minnena.
Vi tänker på er och hoppas ni får tillbaka allt, och att lugnet ska komma tillbaka...
Må så gott. Kramar från Maja och min lilla Julia :-)
Skicka en kommentar