Lilypie Maternity tickers

Välkommen in

Här håller jag hus. En 26-årig tjej som är mamma till en underbar liten Julia född 08. Är nu gravid med syskonet som beräknas anlända den 20 oktober.

Följ mina tankar, mina vardagsbestyr och mina prövnigar...

onsdag 11 november 2009

Vänskap som botemedel

Ibland vaknar du upp, trött, orkeslös, lite förkyld, smått ont i huvet och vill helst bara krypa ned i soffan igen. Dagen går och du tvättar, pluggar, jobbar, vädret är tråkigt och barnen klagar. Just när du hämtat ungarna från dagis skall du laga mat. Men det får du inte göra ifred utan barnet skall klänga sig fast vid ditt ben och skrika "MA" till maten är färdig.
Sen börjar den riktiga kampen. Att få barnen att äta. Hujamig. Den ena skriker och den andra spottar ut maten. tillslut är du så trött på allt. Skiter i om ungarna får i sig mat eller inte "Är de hungriga så äter de väl?". Klockan närmar sig 18 och du känner för att gå och lägga dig eftersom du inte sov mer än 3 timmar inatt. Mardrömmar från ena barnet, snarkande från mannen och sen en massa tankar om måsten och examensarbeten och städning...
När skulle vi tvätta igen? Vem lagar mat imorgon? Har vi lagt fram kläder till dagis?
Då är det tur att man ibland får sticka ifrån denna verklighet och bara för några timmar sitta med världens bästa på ett café. Äta gott, dricka gott och prata prata prata. Eller sticka iväg till en fantastisk flicka som bjuder på kladdkaka och nyårsplanering. Ni underbara vänner förgyller mina dagar och jag längtar redan till imorgon då jag får lov att avbryta mitt examensarbete med en fika med Maria M.
Men innan dess skall vi vakna, byta blöja, ta på kläder, äta frukost, borsta tänderna, ta på ytterkläder, ta oss till dagis, sen ta mig hem från dagis och tillsist plugga. Sen blir det avkoppling i två timmar, för att sedan återgå till hämtning av barn, lagning av mat, bråka om mat...and so it continues.
Men med er underbara vänner så känns det här livet faktiskt riktigt bra!

4 kommentarer:

Rose-Marie sa...

Ja det är tur du har dem!!Puss

Ella sa...

ja...vad är livet utan vänner...hmm..ganska tråkigt...tur att vi finns..kjsmis

Jennie sa...

Men DU räknas ju oxå ros :-)

Sofia sa...

Vad fint skrivet, målande :). Tur att DU finns också!