Ja eller nej? Jo visst är jag medveten om att de enligt lag är förbjudna här i Göteborg förutom på Drottningtorget, men vad tycker ni? Skall de få finnas? Själv satt jag på spårvagnen idag in till stan. På kliver en man i 25-30 års åldern med ett dragspel. Folk stönade högt och kommentarer som "Åh nej han skall väl inte spela här", "E han puckad eller?" och "Fan de är överallt de där jävlarna" ekade genom hela vagnen.
Själv tyckte jag synd om killen, det måste vara jobbigt att spela när folk vänder sig bort, stirrar blint ut genom rutan för att slippa få ögonkontakt och pratar högre med grannen (inte någon man känner såklart, utan en vän) än nånsin. Han spelade faktiskt riktigt bra! Och trots att jag tycker att det är trevligt att lyssna på honom finner jag faktiskt mig själv stirra ut genom fönstret. Jag ser att en dam längst bak i vagnen ler mot honom och han ler tillbaka. Varför vågar inte jag? Vad är jag rädd för? Jag kan ju snabbt konstatera att han inte kommer att försöka slå mig med sitt dragspel för att jag gett honom ett leende.
Frågan är hur folk hade reagerat om en person ställt sig med en gitarr på vagnen och börjat spela. Om killen dessutom var av svensk härkomst, hade reaktionen varit annorlunda? Och i så fall varför? Killen som spelade dragspel bad inte om pengar, han hade inte ens en hatt där han kunde samla de stackars mynt han kanske hade kunnat skramla ihop. Jag vet inte varför jag fann mig själv stirra blint ut genom fönsterrutan - antagligen för att jag skämdes för mig själv. Ja, jag skäms över att jag inte kan le uppmuntrande mot en kille som spelar musik och faktiskt förgyller min resa.
Det är en konstig tid vi lever i!
6 kommentarer:
Jadu, intressant eller kanske snarare deprimerande fenomen. Lite på samma sätt som när tiggarna sitter vid brunnsparken på knä. Fast ändå en annan sak kanske.
Jag tror att vi inte vill se för vi förmodrar att personen som spelar dragspel med utländsk härkomst på spårvagnen inte har det bra. Saknar pengar, saknar hem.. Vi vill inte se, vi tittar bort, ut... För har vi inte sett kan vi inte göra någonting för att förhindra orättvisor. Och få är väl redo att göra drastiska ändringar i sina liv för att göra världen mer rättvis.
Vi försvarar oss bakom att minsann alla kan jobba, att vi har förtjänat våra pengar. Inte kan vi väl då ge bort dem till någon som spelar lite på ett dragspel?
Jag vet inte...Själv ser jag alltid bort när jag går förbi tiggarna på gatan medan min klump i magen växer och mina shoppingpåsar bränner i handen.
Kram!
Tyvärr är det typiskt svenskt att bete sig så, det är väl en av de gånger vi borde bli lite mer som sydeuropeérna, öppnare. Oftast förgyller dom ju faktiskt vår dag :).
Ja det är verkligen tragiskt att man inte bara kan njuta av att någon spelar uppmuntrande musik. Men jag tror att folk kanske skäms och att dem inte vill titta för att man kanske känner att dem borde betala eftersom dem lyssnat.
Ja håller med! Känns dumt! E riktigt jobbigt med alla tiggare...Synd om alla men tyvärr kan man inte hjälpa alla...!
Jag tycker att gatumusikanter kan hålla sig på gatan! Vad ska dom spela på spårvagnen för? Stå där och ta plats? På gatan kan man i alla fall gå sin väg men på spårvagnen är man fast. Hade jag varit polis hade jag arresterat honom!
intressant fenomen....det är nog otroigt ånga faktorer och synsätt som spelar in...men visst borde vi här i norden bli lite mer öppnare...och inte snegla, ir gorma åt sådant som kan förgylla tillvaro...kjams
Skicka en kommentar